PP och Kampmaskulinitet
Klara skriver om PP och grabbigheten igen. Men jag tror att hon bara slår huvudet halvt på spiken - resten träffar väggen direkt; PP är ganska grabbigt, det är helt korekt. Men att kalla den grabbigheten kampmaskulinitet är att förringa vårt urspung - PP startades av ett gäng nördar.
Vad skiljer då "nördmaskulinitet" från kampmaskulinitet? Klara skriver om kampmaskulinitet: "Där normen är att inte tänka efter, och där allt hela tiden handlar om att agera. Vår ideologi om att våga göra fel, att våga ta risker och gör gör gör" och "En maskulinitet där ... man får visa muskler, där det är bra att dissa motståndare, där att vara häftig är lika viktigt som att vara smart, för det viktigaste är att sätta skräck i motståndaren."
Men är vi så arga? Jag är inte arg. Ja, jag gör, bara gör, men av en helt annan orsak: Jag är nörd. Jag har alltid plockat sönder saker för att se hur de funkar, testat, meckat, försökt bygga själv, inklusive läst tjocka manualer bara för att testa om jag kunde bygga en sån där underlig manick. När jag sitter i en paneldebatt är jag inte arg - jag tycker bara det är skithäftigt o se om jag kan klara av att lära mig den här nya häftiga saken. Om jag kan lära mig ngt nytt. Lära sig simma genom att hoppa från finlandsbåten typ.
Den mentaliteten har också problem, man gör fel. Ibland behövs mer eftertänksamhet, det håller jag med om. Men den är inte alls lika negativ som en kampmentalitet, inte alls lika destruktiv. Och den är nog lättare att reformera - nördar gillar att lära sig nya saker, t.ex. hur man hanterar nya situationer. Jag vill lära mig hur jag kan göra mindre fel, hur jag kan vara mer eftertänksam, hur jag kan sammarbeta mer. Jag hoppas att vi har fler nördar än hatare och tävlare.
Så till vad vi kan göra rent praktiskt: Jag tror att vad vi behöver är ett faddersystem, en känsla av samhörighet. När jag började engagera mig fixade jag en fadder åt mig, genom att be en person om att bli det, fast i andra ord. Den faddern var Klara. Jag har enormt mycket att tacka dig för Klara, om du inte hade funnits där när jag slog huvudet i taket/väggen/golvet (beroende på vad som var upp och ner just då i mitt tumlande) hade jag aldrig varit med o organiserat en demonstration idag.
Vi har växt så fort att vi nog måste bootstrappa oss med ett tre-nivåers-system: Alla som var med före jul, får en person som kom med efter jul men före 10000-boomen, som fadder. Dessa är "farfarspirater"/"mormorspirater". Deras fadderbarn "piratpappor"/"piratmammor", som i sin tur får ett fadderbarn bland de efter 10000-boomen.. Dessa är "piratungar".
Jag tror att vi kan utväcklas väldigt bra organisatoriskt av en fadderordning, att det skulle kunna ta bort taggiga kanter i den där kampmaskuliniteten utan att det förstör för mycket av dess positiva egenskaper (att vi faktiskt får saker gjorda öht).