Riksdagslistorna
Egentligen tror jag att det bara är att lära sig att ibland går saker över ens huvud. Det är det man har experter till. Bara se på politikernas okunskap om FRA-lagen. Det är av samma orsak. Det är faktiskt, på ett sätt bra - man måste klara att delegera detaljerna till andra som kan en fråga. Till exempel exakt hur röster skall räknas, som systemet för att fördela plattser i riksdagen som är ganska komplicerat - jag erkänner villigt att jag inte förstår det fullt ut...
I inlägget om teknikerkulturen fortsättning skriver Klara om hur det gick till när det beslutades om val av system för framtagning av riksdagslistorna. Hon beskriver hur några kunniga matematiker i snab takt presenterade ett system som både i sig själv och i sin presentation, gick över huvudet på många av styrelsemedlemmarna.
En sak ska du vara stolt över Klara - att du erkänner att det gick dig över huvudet, det vågar nämligen inte många. Som du också skrev.
Naturligtvis borde det ha gjorts annorlunda. Inte nödvändigtvis genom att välja en enklare framtagningsmodell, eller ignorera de matematikkunniga.
Däremot borde man utsett en grupp bestående av folk som studerat röstmetoder/med matematisk bakgrund som fått evaluera olika metoder, presenterat dessa och dess för o nackdelar för styrelsen som sedan valt en. Då kunde även helt andra metoder, som valberedning, hanterats genom en eller flera andra grupper med annan bakgrundskunskap, tex erfarenhet från andra föreningar och demokratiska processer arbetat med dessa metoder och presenterat dem för styrelsen samtidigt.
Detta är något vi måste klara i Riksdagen - att delegera utvärdering och kartläggning till tjänstemän och experter, utan att delegera besluten i sig till dem.