Tinfoil Time - this article is a bit paranoid, but I just had to write it for the links :)

How would you go about muting a few irritatingly loud critics or opponents? What if you where the government, or had contacts in the government? I'd start by seizing their computers, just deprive them of their communication channel. But what if the critics where too many to stop them all? Well, I'd get other people to do my bidding. I'd intimidate people so that they'd keep the critics in check, to keep their own backs free. I'd size not just the opponents computers, but make sure to cause a lot of collateral damage, so that no one would want to be anywhere near those people, or people with their views ever again.

What I'm getting at is a pattern. The same thing happened when the swedish police, indirectly on orders from the US and the MPAA, busted the The Pirate Bay, taking all of PRQs server in one big sweep, TPB servers or not. This is the new world order; you make sure you're not hosted at the same location as some pirates, or your servers might be at risk. You make sure you don't host any pirates, or you might not get any customers at all.

And if you're going to criticise the current laws, the government, or a larger company, make sure you do it anonymously or you might loose your job. And just having an anonymous online account won't work any longer.

Ok, now you can take of your tinfoil hat again. And host a few pirates on your home server, or just open your WIFI to anyone, since you've got nothing to hide, you've got nothing to fear...

Riksdagspartierna skall försöka ragga väljare på nätet - för 60 miljoner kroner. Piratpartiet satsar inte en krona på nätet - men vet ni vad, vi har tusentals bloggar där, och facebook-konton, och chattar och websidor och twitter och youtube och till och med en egen bloggsyndikering/nyhetssite (http://live.piratpartiet.se), som vi skaffat alldeles gratis.

Eller rättare sagt, dem har vi, alla medlemmar skapat alldeles gratis. Toppstyrda odemokratiska organisationer köper lojalitet, vi bygger den! Välkommen till Internet! Välkommen till den nya världen de traditionella partierna vill lagstifta bort! Välkommen till friheten!

Vill du ha kvar den friheten? Rösta då på Piratpartiet i EU-valet i sommar!

Klara skriver om PP och grabbigheten igen. Men jag tror att hon bara slår huvudet halvt på spiken - resten träffar väggen direkt; PP är ganska grabbigt, det är helt korekt. Men att kalla den grabbigheten kampmaskulinitet är att förringa vårt urspung - PP startades av ett gäng nördar.

Vad skiljer då "nördmaskulinitet" från kampmaskulinitet? Klara skriver om kampmaskulinitet: "Där normen är att inte tänka efter, och där allt hela tiden handlar om att agera. Vår ideologi om att våga göra fel, att våga ta risker och gör gör gör" och "En maskulinitet där ... man får visa muskler, där det är bra att dissa motståndare, där att vara häftig är lika viktigt som att vara smart, för det viktigaste är att sätta skräck i motståndaren."

Men är vi så arga? Jag är inte arg. Ja, jag gör, bara gör, men av en helt annan orsak: Jag är nörd. Jag har alltid plockat sönder saker för att se hur de funkar, testat, meckat, försökt bygga själv, inklusive läst tjocka manualer bara för att testa om jag kunde bygga en sån där underlig manick. När jag sitter i en paneldebatt är jag inte arg - jag tycker bara det är skithäftigt o se om jag kan klara av att lära mig den här nya häftiga saken. Om jag kan lära mig ngt nytt. Lära sig simma genom att hoppa från finlandsbåten typ.

Den mentaliteten har också problem, man gör fel. Ibland behövs mer eftertänksamhet, det håller jag med om. Men den är inte alls lika negativ som en kampmentalitet, inte alls lika destruktiv. Och den är nog lättare att reformera - nördar gillar att lära sig nya saker, t.ex. hur man hanterar nya situationer. Jag vill lära mig hur jag kan göra mindre fel, hur jag kan vara mer eftertänksam, hur jag kan sammarbeta mer. Jag hoppas att vi har fler nördar än hatare och tävlare.

Så till vad vi kan göra rent praktiskt: Jag tror att vad vi behöver är ett faddersystem, en känsla av samhörighet. När jag började engagera mig fixade jag en fadder åt mig, genom att be en person om att bli det, fast i andra ord. Den faddern var Klara. Jag har enormt mycket att tacka dig för Klara, om du inte hade funnits där när jag slog huvudet i taket/väggen/golvet (beroende på vad som var upp och ner just då i mitt tumlande) hade jag aldrig varit med o organiserat en demonstration idag.

Vi har växt så fort att vi nog måste bootstrappa oss med ett tre-nivåers-system: Alla som var med före jul, får en person som kom med efter jul men före 10000-boomen, som fadder. Dessa är "farfarspirater"/"mormorspirater". Deras fadderbarn "piratpappor"/"piratmammor", som i sin tur får ett fadderbarn bland de efter 10000-boomen.. Dessa är "piratungar".

Jag tror att vi kan utväcklas väldigt bra organisatoriskt av en fadderordning, att det skulle kunna ta bort taggiga kanter i den där kampmaskuliniteten utan att det förstör för mycket av dess positiva egenskaper (att vi faktiskt får saker gjorda öht).

Nu börjar jag ha varit med i någorlunda många radioinslag och tidningsartiklar för att börja ha lite åsikter, eller i alla fall idéer om vad som är bra och mindre bra att göra. Jag tänkte försöka skriva ner dem, så att andra kan ha nytta av dem. Om inte annat så för att andra skall kunna rätta mig :)

Radio

Direktsänd radio är lättare, men känns svårare: I icke direktsänd radio kan de klippa bäst de vill i det du säger. Oftast så det blir så extremistiskt och dumt som det går. I direktsänd radio kan de inte klippa, men du har bråttom - oftast bara ett eller två stick om 3min. Det kan kännas jättestressande. Det är bra att ha skrivit ner punkter som du vill ta upp, gärna som mind-map, och i STORA BOKSTÄVER.

Det är lätt att börja svamla. Känner du att du svamlar, lämna över till programmledare/intervjuvaren, som får ta en ny fråga - du har inte tid att reda upp i det ändå. Ha ögonkontakt med programmledaren - hon/han är din vän och vet att klockan går. Prata igenom vad ni skall ta upp innan sticket så blir det lättare. Oftast har man runt 3min mellan sticken då de spelar ngn låt, då har ni tid o prata ihop er.

I icke direktsänd radio gäller det bara att inte säga något dumt. Men om du flummar ut o säger hm uhm, så kan du ta om, var inte rädd för att avbryta o säga "kan vi ta om det där", reportern har gott om tid, och vill gärna få korta rappa svar. Ibland kan de be dig ta om saker som du sagt bra men för lånbgt/krångligt. Jag brukar då oftast få svårt och lyckas ofta formulera mig sämre/ännu längre, men hjälp dem så gott du kan, de har ofta bara en fast längd på inslaget som de måste hålla.

Tidningar

En bra journalist ställer elaka frågor, men låter dig formulera om dig tills du är helt nöjd med hur du skall svara, kolla om det är en bra journalist först, så gott det nu går och anpassa dig efter det. Se till att få korrekturläsa hela artikeln, inte bara dina citat. Att du får det är en hint om att det är en bra journalist. Annars är tidningar ganska lika icke-direktsänd radio, fast du brukar aldrig få citatchecka radio :(

Sammantaget: Prata med journalisten om inslaget/artikeln - "metaprat", fråga hur den skall vara upplagd, vad vinklingen skall vara osv. Journalister har yreksstolthet som alla andra och berättar gärna, och det är väldigt bra info för att se till så du inte gör bort dig!