RedBlog

Nu är jag där igen, och springer efter Klaras blogg. I förra veckan skrev hon om hur PP uppfattas av omvärlden som likriktade, nördiga, fotbollslagsakriga och socialt inkompetenta. Huvudet på spiken! I Lördags skrev Expressens Isobel Hadley-Kamptz på ledarplatts en artikel om varför hon valt att lägga sin röst på PP. I den artikeln skriver hon dock bland annat att "Piratpartiet å sin sida driver onekligen frågorna om medborgerliga rättigheter, men har en pajas till partiledare och ofta en ton i sin kommunikation av teknologoverallig nollningsmaskulinitet.".

När jag läste Klaras blogg viste jag att den var rätt. Det var så uppenbart. Men också så otroligt sorgligt. Först blev jag ledsen för hennes exempel med skvallerkedja, för jag vet hur det känns att känna på sig att folk pratar om en, men inte kunna sätta finger på det, inte veta. Sen ignorerade jag det, det var bara ett dumt exempelsom störde det viktiga i inlägget. Sen blev jag ledsen igen, och den ledsnaden bekräftades, förstärktes av Isobels kommentar.

För några veckor sedan skrev Klara om PPs grabbighet och "Kampmaskulinitet". Jag kommenterade att vi inte alls är såna, vi är inte tävlingsmachopojkar. Vi pojkar (typ 80% av partiets medlemmar) är pojkar, det kan vi knapast ändra på, men vi är inte macho, de flesta av oss är nördar. Det tror jag för resten en stor andel av flickorna är också. Och nu bekräftade Isobel den synen.

Under 70-talet arbetade feministerna hårt för att få bort gamla destruktiva mansideal. De verkar ha lyckats. Men fram tills nu har det arbetet efterlämnat ett hål av mansrollsavsaknad. Jag tror att PP, som en rent slumpmässig beffekt råkat förstärka och populärisera en positiv roll som män kan ta; nördrollen. Vi har råkat fylla tomrummet.

Nörden tävlar inte. Nörden är inte macho. Nörden undersöker, försöker och lär sig. Nörden leker. Nörden kan vara skränig och högljydd. Men nörden skriker inte argt åt andra, är inte hotfull. Nörden ger glada hejjarop.

Därför blir jag ledsen. För att något positivt ses som något negativt. För att jag ärligt undrar, om det finns någon (köns)roll en man kan ta, som inte automatiskt ses som negativ och destruktiv. Precis som många kvinnor undrat, om det finns någon roll de kan ta som inte gör att de räknas som offer.

Så här på valnatten, när valvakorna är över och jag sitter hemma fram, för datorn, börjar jag reflektera över saker som sagts, inte bara själva resultatet, som ju är underbart (om än inte underbart nog, jag hade velat se Amelia där nere också).

Speciellt tänker jag på detta återkommande mansbashande i media. Män kan tydligen bara göra fel. Antingen är män våldtäktsmän, eller så har de högre lön. Eller så röstar de på smygrasistiska nationalstatsromantiker. Eller så är de nördar.

Jag tänker på en kommentator i SVTs valvaka som sa att vi antagligen sett till att hålla SD ute ur parlamentet genom att få deras väljargrupp, unga män, att rösta på oss istället, och med en fråga hängande i luften - vad har de gemensamt ideologiskt. Inget alls. Vi är deras motsatser. Där de vill stänga in och arkivera kulturen, vill vi att den skall få blandas och flyta fritt. Där de vill övervaka och kontrollera, vill vi garantera folk frihet och privatliv. Att det skulle kunna vara helt olika grupper av 18-30 åriga män, det var tydligen inte så viktigt.

På 70-talet myntades begreppet "kvinnor kan", och kvinnorna bevisade att de kunde - arbeta, driva politik, forska och allt annat ute i samhället. Idag tror jag att vårt valresultat bevisat att män också kan - göra rätt, tänka på andra människor och deras väl och ve.

Å andra sidan, SVTs folk hade vist lite svårt att hålla tungan i politiskt korekt mun när de diskuterade motsvarande siffor för F! - deras huvudfråga är jämställdhet, och den skulle inte vara viktig för killar, och det var kanske en självklarhet, och så fick en av dem svårt att förklara sig. Så det hela kanske mer är ett bevis för SVTs inkompetens än någon allmängiltig tro på killars dåliga omdöme ute i samhället?

När detta är sagt, så finns det en poäng, en ganska skrämmande sådan, som SVTs journalister såvitt snuddade vid i diskussionen: Vad händer när personlig integritet och rätten till privatliv och t.ex. lagstiftning för att minska antalet våldtäkter / öka utredningsandelen kommer i konflikt, och gör det i en öppen debatt? Både F! och PP är på väg upp, och skiljelinjen mellan dessa å ena sidan, och de andra partierna å den andra verkar vara en åldersfråga. Så, rent hypotetiskt, tänk om det om 10, 15 år är mellan PP och F! som slaget står? Jag våndas för den dagen, för den debatten kan bli ytterst äcklig, speciellt om väljarskarorna har den könsfördelningen vi sett idag. Men förhoppningsvis är det rena skräckfantasier från en övertrött hjärna...

Rubriken "Format most suitable for editing" är ett citat från GPL, den vanligaste licensen för fri programmvara. Licensen kräver att verk som distribueras och vidaredistribueras, i original- eller ändrad form, åtföljs av en kopia av samma verk, i den form som är mest användbar för att ändra (tänk PDFer jämfört med original-word/openoffice-texten). Poängen är att inte bara tillåta utan även praktiskt möjliggöra ett gemensamt/nätverksskapande.

I vårt partiprogram står det att vi skall arbeta emot DRM. DRM är fel därför att det hindrar folk från att vidarebearbeta verk, i paktikn. I teorin kan man ju alltid ställa en filmkamera framför skärmen. Men kvalitén blir lidande. Det analoga formatet är inte det format som är bäst lämpat för att göra ändringar. För att kulturen skall byggas vidare, spridas, utvecklas, skapas och återskaps, behöver vi tillgång till de i format som är ändringsbara. Men vi drar inte resonemanget till sin spets i partiprogrammet, vi drar inte alla slutsatser av grundantagandet.

Kulturen utvecklas bäst om alla har tillgång till kulturen i det format som är bäst lämpat för att göra ändringar.

Det här är även ett problem internt, i praktiken.

Jag är ansvarig för PPs arbete i Norge (Valkampnj bland Oslo-svenskar t.ex.); När valrörelsen drog igång, behövde vi lite flyers att dela ut till svenskar bosatta i Norge. I wikin, på forumet och på slumpvisa ställen på webben finns det massor med bra flyers, afischer och annat material, och vi hade från början bara täkt använda det rakt av med en liten men nödvändig ändring: Vi behövde lägga till adresser och öppetider fr ambassaden och konsulaten så att fol faktiskt skulle veta hur de skulle rösta.

Flera medlemmar letade i wikin, i forumen, frågade folk på chatten, till och med googlade. Det enda vihittde var PDFer. Väldigt fina PDFer. Men bara PDFer. Inga SVG-filer, inga Scribus-filer. Inte ens några Illustrator-filer. Det slutade med att vi gjorde vårt eget material.

Det är ett hot mot den konstnärliga integriteten, men också ett löfte om att ens verk kan bli större än man själv... Inom fri programmvara är det bara så det fungerar, och se vart fri programmvara tagit mänkligheten den senaste tiden...

Sharing is caring. Source is a resource.

I mitt inlägg Killar kan också (rösta vettigt) förra veckan skrev jag om en möjlig skräckvision där argumentationen blir våldtäkter mot övervakning. Som andra redan kommenterat så gick det fortare än jag någonsin kunnat ana - Centerkvinnornas ledare pådyvlar alla unga män ansvar för alla våldtäkter som sker. Som tur är ver kar proteststormen mot den argumentationen ha blivit behövligt stor. Kanske slipper vi en sån debatt ändå? Kanske inser de flesta hur otroligt lågt och rent av ont det är att argumentera så?