RedBlog

This week-end I visited Piksel08 (videos), a festival in Bergon for "FLOSS, hardware & art". I held a workshop (video) and a presentation about font-making using FOSS and participated in my first ever panel debate, a debate on open business design for artists (video).

I have also taken a lot of pictures and videos of the events, available in my photo library.

We (me, Kim and his g/f Yngvild) arrived on Friday morning, at about f*ing early o clock in the morning, and nothing but a Narvæsen kiosk was open. We had a small breakfast there and then went to find Kim & Yngvilds hotel (I was to stay at Peters' house).

We arrived about 10min early to the first event that day, a workshop at the Studio USF, not knowing that this room was basically where all of the events took place. No one checked any tickets, and no one told us where to go, or what was happening. For the first day this was my main impression of the whole festival - the randomness and lack of info on what was going on.

But during the two days that followed that feeling got entierly overshadowed by a total awe of the crazy, mindboggling creative anarchy that is Piksel. Electronic engineers working on radio senders that sends a steady 19hz signal to test a theory by some random people that 19hz would somehow be related to people seeing/feeling ghosts, sound engineers creating instruments driven by webcams, chemists doing food chemistry experiments to try to make the food industry more transparent, live video editing, easy animation software based on morphing, and so on and so on.

My finaly impression is reminiscent of the demo parties of my youth - the merge between culture and technology, which isn't such a common thing in our modern society, regardless of our total dependency on technology.

I would actually argue that that general lack of connection between culture and technology is a symptom of our general lack of culture today - culture having been replaced by entertainment. This was one of my points during the panel debate; where I defined culture as something that you take part of, as opposed to entertainment that you merely enjoy/consume.

I also managed to mention DRM as a threat to artists and a few other important points, but towards the end of the debate I actually felt that there wasn't too much I could really add to the debate. Luckily some of the audience hade joined in at that time, so the discussion continued lively nonethless.

After the panel debate I was actually approached by some from the audience with thanks for metioning DRM :)

To sum it up - I learnt more than I expected, and maybe didn't spread as much PR as I expected. But maybe that combo was a good thing :) And hopefully I'll stay in contact with the fine people I met: Richard Spindler (video), Ricard Marxer (viedo) and many others.

Over and out

Richard M Stallman, ledare för The Free Software Foundation har skrivit en artikel om Piratpoartiets politik där han kritiserar oss för att slå undan benen för fri programmvara och faktiskt göra det svårare att garantera människor fri kunskap, en av de saker vi slåss för.

I artikeln beskriver RMS hur en förkortad copyright ger till resultat att skyddet för fri programmvara liksom för ofri minskar. När fri programmvara faller ur copyright gör även dess källkod det (källkod är en version av programmet som är mest lämpad för att göra ändringar, tänk "word-dokument" som källkod, pappersutskrift som själva programmet), eftersom den publiceras tillsammans med programmet. För ofri programmvara sker dätremot inget liknande, källkoden är och förblir en företagshemlighet. Detta förvrider konkurensen till den ofria programmvarans fördel - utgivare av nya ofria program akn kopiera bitar av gamla fria program, men inte tvärt om.

Efter att artikeln blev publicerad har väldigt lite hörts om den från oss, vare sig inom partiet eller officiellt utåt. Vi som annars är ganska bra på att bemöta kritik utifrån har varit skrämmande tysta. Kanske är det för att det är ett känsligt ämne, eller för att det är förvirrande att bli kritiserad av någon som faktiskt "är på vår sida". Men artikeln behöver bemötas. Samma kritik har framförts internt på vårt forum många gånger, men har av någon anledning varje gång "fallit mellan stolarna". Bara det att samma kritik funnits internt borde vara nog för att bemöta den officiellt.

I sin artikel föreslår RMS två olika lösningar. En av dessa tror jag är praktiskt genomförbar, och faktiskt utan allt för stora politiska problem. Den handlar om att tvinga alla utgivare av programmvara att skicka in en kopia av källkoden till kungliga biblioteket, som sedan skulle publicera denna när programmet faller ur copyriggt.

Jag tror att det inte skulle vara svårt att genomföra politiskt av två orsaker: För det första därför att det inte strider mot några internationella avtal som Sverige skrivit på, som ju faktiskt vårt förslag till ändring av upphovsrätten i sig själv gör. För det andra därför att en liknande plikt redan finns med det pliktexemplar som utgivare av böcker måste skicka in.

Rent ekonomiskt borde det inte heller vara ett problem: Systemet skulle kunna vara i hög grad automatiserat och online, och disk är billigt. Så jämfört med kostnaden för lagring av alla pliktexemplar av böcker, är detta en liten utgift för staten.

Men vi är inte ett parti för fri programmvara. Vi är ett parti för fri kunskap och delad kultur. Programmnvara är bara en typ av kunskap och kultur (ja, den är faktiskt både och). Vårt svar borde därför bli en mer allmängiltig lösning: Att all utgivning av verk i en annan form än den som använts för att skapa verket, måste följas antingen av publicering av den form som använts för att skapa verket, eller av inlämning av ett pliktexemplar av den formen.

En avslutande fråga är om vi kan vinna något opinionsmässigt på detta? Svaret är nog att de flesta inom fri-programmvara-miljön i Sverige redan är "frälsta", och frågan är nog tyvärr för smal för "vanligt folk". Men jag tror att vi har mycket att vinna internationellt. Att ge Pirate Party International en PR skjuts frammåt är inte negativt. Målet är att RMS i en ny artikel uttrycker sitt stöd för piratrörelsen.

Tack KoFish för att du lyssnade och kommenterade mitt flummande på chatt som till slut blev den här artikeln.

För en tid sedan skrev Richard Stallman, grundare av The Free Software Foundation, och därmed i princip initiativtagaren och inspiratören till den ö av fri kultur som finns idag, en artikel med titeln How the Swedish Pirate Party Platform Backfires on Free Software. Den handlar om hur, ironiskt nog, våran ambition om att göra all kultur friare genom att begränsa upphovsrätten, kan begränsa mängden fri kultur.

I det här blogginlägget försöker jag svara på Stallmans kritik och väcka en debatt inom partiet runt hur vi bör hantera fri programmvara och fri kultur genom att ge ett förslag på möjliga lagändringar och en motivering för varför det skulle vara genomförbart. Det är en fristående fortsättning på mitt inlägg Proprietär kod och digital glömska.

Stallmans argument är i korthet att för verk som publiceras i en annan form än den som är enklast att ändra (tänk worddokument versus pdf-dokument eller utskriven text), så innebär en kortare upphovsrättstid att färre verk kommer vara tillgängliga i den ändringsbara formen, och därmed förstöra remixkulturen som idag finns runt sådana verk och som använder sig av olika typer av fria licenser, t.ex. Creative Commons eller GNU General Public License. Detta eftersom utgivare av ofria verk efter upphovsrättens utlöpsdato kan kopiera bitar av den ändringsbara versionen av de fria verken, men inte tvärt om.

Stallman föreslår två olika lösningar, den ena (och i mitt tycke enda realistiska) är en sorts escrow-lösning. Nu har många jag pratat med avfärdat den lösningen som ogenomförbar, men faktum är att vi redan har en mycket liknande lösning för vissa typer av verk, nämligen Lag (1993:1392) om pliktexemplar av dokument. Denna skulle ganska lätt kunna utökas att även gälla den ändringsbara formen av sådana dokument jag nämnt ovan. Intressantare är dock att när det att ändra upphovsrättstiden kräver att vi bryter internationella avtal (Bern-konventionen till exempel), så finns det (vad jag vet) inga internationella avtal som skulle hindra oss från att införa något sådant här.

En sådan ändring skulle faktiskt vara intressant även utan kortare skyddstid för upphovsrättsskyddade verk; idag finns det redan många datorspel från datorernas barndom som inte längre går att spela - plattformen de kunde köras på finns inte längre, och vare sig dokumentationen till hur den fungerande internt, eller källkoden till spelet finns kvar, vilket gör det omöjligt att rekonstruera en miljö i vilken spelet kan köras. En stor mängd kultur går härvid förlorad. En sådan här plikt skulle kunna hindra att dagens spel och program går samma öde tillmötes.

Jag har skrivit ett förslag till lagändring. Jag är inte jurist, och det här förslaget skall knappast ses som slutgiltigt (det har säkert kryphål stora nog att köra godståg genom - på tvären), men det visar hur små ändringar som faktiskt måste till. Lag (1993:1392) om pliktexemplar av dokument 5 §, Dokument som skall lämnas ändras att lyda

Av skrift som avses i Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 1 kap. Upphovsrättens föremål och innehåll, § 1 och som har framställts och utgivits här i landet skall sju pliktexemplar lämnas, om annat inte följer av 7, 8 eller 9 §.

Därtill fogas en § 4a med följande lydelse:

I denna lag förstås med källversion av ett verk den form av ett verk som är att föredra för att göra förändringar av verket. För verk som inte skapats genom en process som innefattat olika former, är detta den publicerade formen. För andra verk avser källversionen alla de delverk och processer som använts för att uppnå den slutgilitiga formen.

Därtill fogas en § 32a med följande lydelse:

För pliktexemplar som skall lämnas enligt föreskrifterna i denna lag skall även källversionen lämnas som pliktexemplar i samma antal kopior som det huvudsakliga pliktexemplaret

Jag kandiderar till riksdagslistan tillsammans med Marie Axelsson och det här inlägget har också postats på min och Maries gemensamma kandideringsblogg.

I must first apologize to any international visitor; most of the links are to swedish-only texts and sources; you will have to use some online translation service for those. In addition I have to warn you that any translations of swedish legal terms are my own, and they might or might not be apropriate. This post is a translation of and original swedish post

Some time ago, Richard Stallman, founder of The Free Software Foundation, and thus, in principle, the initiator and inspiration for the island of free culture that exists today, wrote an article entitled How the Swedish Pirate Party Platform Backfires on Free Software. It is, ironically, about how our ambition to make culture more free, by limiting the copyright, may limit the amount of free culture.

In this blog post, I try to respond to Stallman's critique and raise a debate within the party about how we should deal with free software and free culture by providing a proposal on possible legislative changes and a justification for why it would be feasible. It is an independent continuation of my post Proprietary code and digital oblivion.

Stallman's argument is, in brief, that works which are published in a form other than the one which is easiest to change (think word document versus PDF document or printed text), a shorter copyright term means that fewer items will be available in the editable form, and thereby destroying the remix culture that currently exists around such works, which use different types of free licenses such as Creative Commons or GNU General Public License. This is because the publisher of unfree works after the copyrights expiery date can copy bits of the editable version of the free works, but vice versa is not possible.

Stallman proposes two different solutions, the first (and in my opinion only realistic) is a kind of escrow solution, where the publisher of a work to the public is obliged to submit a copy of the editable version to a sort of depot. This copy is then published when the term of the original work has expired

Now, many I've spoken with have dismissed the solution as unfeasible, but the fact is that we already have a very similar solution for certain types of works, namely the Law (1993:1392) on compulsory copies of documents. This could quite easily be extended to include the editable form of those documents I mentioned above. More interesting is that while changing the copyright term requires that we break international treaties (e.h. the Berne Convention), there is (to my knowledge) no international agreement that would prevent us from incorporating something like this. On the contrary, there are agreements on different types of compulsory copies, for example, the Budapest Treaty on the International Recognition of the Deposit of Microorganisms for the Purposes of Patent Procedure.

Such a change would actually be interesting even without the shorter term of copyright protection as there are already today many computer games from the childhood age of computers, that are no longer possible to play - the platform they were able to run on no longer exists, and neither does the documentation for how it works internally, nor does the source code of the game remain, making it impossible to reconstruct an environment in which the game can run. A great deal of cultural connection can be lost. Such a compulsory copy scheme would prevent todays games and applications from suffering the same fate.

I have written a proposal for legislative change. I'm not a lawyer, and this proposal should hardly be seen as definitive (it certainly has loopholes big enough to run freight trains through - crosswise), but it shows how small changes are needed. Law (1993:1392) on compulsory escrow § 5, Documents to be submited is amended to read

Of writing referred to in the Act (1960:729) on Copyright in Literary and Artistic Works, Chapter 1. Subject and content of copyright, § 1 which has been prepared and published in this country seven compulsory copies is to be made, unless otherwise follows from 7, 8 or 9 §.

In addition a § 4a is amended which reads as follows:

In this Act source version of a work is defined as the form of a work which is the preferred method for making modifications to it. For works which have not been created through a process involving various forms, this is the published form. For other work, this is all the source versions of all partial works and processes used to achieve the final shape.

finally a § 32a is amended reads as follows:

Compulsory copies to be submitted under the provisions of this Act shall be accompanied by the same number of compulsory copies of the source version of said compulsory copies.

Thanks to Marco Baxemyr and Rikard Fröberg who both come with good comments and suggestions to improve this post.