After NYE I spent a lot of time getting up to date with the online world. I guess that's the clear sign I'm addicted to the shit... Anywayyyy, I ended up reading lots of Piratpartiet discussions, and realized I needed to do something to help raising awareness and get more votes for the party in the upcoming EU parliament election. I started out writing a blog entry on how to vote when living abroad. But I soon figured we'd need ballots at the poll station at the embassy. At the same time I'd started hanging out on the pirate party IRC channel. By cheer luck, I started talking to a girl there called Klara, whos nick I recognized from a few interesting/knowledgable forum posts and well, long story short, I ended up being responsible for the swedish Pirate Party in Norway and our election rally here.

And today and yesterday I ended up having a cup of tea with two different members, discussing politics and possible campaign ideas. So I guess you can get a lot done quickly, if you have a passion for it.

Below is the initial mail I sent out to our members in Norway (all 61 of them so far :P ). As it is mostly of interest to swedes, I won't bother to translate it, sorry...:

Hej!

Jag har precis blivit ansvarig för Piratpartiet i lokalt Norge, så jag tänkte skriva och berätta för er som bor här om vem jag är, och vad jag har för planer och förhoppningar framöver. Målet är såklart att få så många utlandssvenskar som möjligt att rösta på oss i EU-valet i sommar!

Jag heter Egil Möller och har bott här i Oslo i två år nu. Jag arbetar för ett fri-programmvaru-företag som heter FreeCode (http://www.freecode.no), och är även aktiv inom fri-programmvara-världen på fritiden.

Det har alltid känts lite som om all intressant politik händer där hemma i Sverige, samtidigt som den ofta påverkar mig fast jag flyttat hit, som t.ex. FRA-lagen. Norsk datatrafik går väldigt ofta via Sverige ner mot kontinenten...

Men i Oslo bor det faktiskt bort emot 10% svenskar. 10% av en halv miljon är 50000, och det är tillräckligt många för att det skall vara en idé att driva valkampanj här, med valaffischer och allt!

Många av de som bor här är dessutom förstagångsväljare, och har definitivt inte koll på hur man röstar på ambassad. De måste vi hjälpa.

Därför skrev jag för några dagar sedan ett blogg-inlägg om hur man röstar som utlandssvensk: http://redhog.org/Blog/Voting_in_the_EU_parliament_election_when_living_abroad.html

Det är mitt mål, att aktivera alla som bor här, så att de går och röstar, och röstar på Piratpartiet.

Men för det behöver jag hjälp. Av dig.

Prata med dina svenska vänner här, berätta för dem om Piratpartiet om du inte redan gjort det. Prata om när och hur de kan ta sig till Oslo och till ambassaden, alternativt hur de kan göra för att poströsta. Blogga om piratpartiet, och länka gärna inlägget ovan. Och hittar du mer info om hur man röstar från Norge så blogga om det!

Det vore även bra att träffas i verkligheten - det gör att det blir så mycket roligare (och lättare) att arbeta mot ett gemensamt mål. Så, ni som bor i Oslo, hör av er så bestämmer vi en tid och ett kafé så blir det piratfika!

Vänliga hälsningar,

Egil Möller

P.S. Hör gärna av dig om du har några frågor. Jag hänger också på piratpartiets IRC-chat, med redhog som nick.

I must say that today I am shocked and deeply dissapointed by the norwegian press. I should have known better than to expect anything else from the media. But I am, and will allway be, naive and hope for people to do their best.

Yesterday I took part of a peacfull demonstration for ceasfire in Gaza in Oslo city, organized by 80 different NGOs and political parties and attended by about 10000 people. Torches where handed out and lite and hel high while listening to three speakers and then paying the victims of the war a half minute of silence. After that we marched down to the harbour where people sort of just spread out, chatting in smaller groups.

I once managed to get up on some stairs and look out over the field of torches slowly moving down the street - it was all absolutely beautiful and dignified.

But at the same time a group of about 100 young people decided to terrorize the main street of Oslo, destroying shop windows, throwing stones at the police and burning rubbish bins.

Guess which of the events got headlines? The 10000 people or the 100? Yesterday when I came home, the peacefull demonstration had a small note on the majour newspapers, the 100 vandals majour headlines. And today, there isn't even a note about the peacefull one. Nothing.

I won't do the same and tell you more about the violence, you can just read any bloody newspaper.

I took a few (rather blurry I must admin) Photos with my mobile phone, and also four films: 1 2, 3, 4.

Nu börjar jag ha varit med i någorlunda många radioinslag och tidningsartiklar för att börja ha lite åsikter, eller i alla fall idéer om vad som är bra och mindre bra att göra. Jag tänkte försöka skriva ner dem, så att andra kan ha nytta av dem. Om inte annat så för att andra skall kunna rätta mig :)

Radio

Direktsänd radio är lättare, men känns svårare: I icke direktsänd radio kan de klippa bäst de vill i det du säger. Oftast så det blir så extremistiskt och dumt som det går. I direktsänd radio kan de inte klippa, men du har bråttom - oftast bara ett eller två stick om 3min. Det kan kännas jättestressande. Det är bra att ha skrivit ner punkter som du vill ta upp, gärna som mind-map, och i STORA BOKSTÄVER.

Det är lätt att börja svamla. Känner du att du svamlar, lämna över till programmledare/intervjuvaren, som får ta en ny fråga - du har inte tid att reda upp i det ändå. Ha ögonkontakt med programmledaren - hon/han är din vän och vet att klockan går. Prata igenom vad ni skall ta upp innan sticket så blir det lättare. Oftast har man runt 3min mellan sticken då de spelar ngn låt, då har ni tid o prata ihop er.

I icke direktsänd radio gäller det bara att inte säga något dumt. Men om du flummar ut o säger hm uhm, så kan du ta om, var inte rädd för att avbryta o säga "kan vi ta om det där", reportern har gott om tid, och vill gärna få korta rappa svar. Ibland kan de be dig ta om saker som du sagt bra men för lånbgt/krångligt. Jag brukar då oftast få svårt och lyckas ofta formulera mig sämre/ännu längre, men hjälp dem så gott du kan, de har ofta bara en fast längd på inslaget som de måste hålla.

Tidningar

En bra journalist ställer elaka frågor, men låter dig formulera om dig tills du är helt nöjd med hur du skall svara, kolla om det är en bra journalist först, så gott det nu går och anpassa dig efter det. Se till att få korrekturläsa hela artikeln, inte bara dina citat. Att du får det är en hint om att det är en bra journalist. Annars är tidningar ganska lika icke-direktsänd radio, fast du brukar aldrig få citatchecka radio :(

Sammantaget: Prata med journalisten om inslaget/artikeln - "metaprat", fråga hur den skall vara upplagd, vad vinklingen skall vara osv. Journalister har yreksstolthet som alla andra och berättar gärna, och det är väldigt bra info för att se till så du inte gör bort dig!

Så här på valnatten, när valvakorna är över och jag sitter hemma fram, för datorn, börjar jag reflektera över saker som sagts, inte bara själva resultatet, som ju är underbart (om än inte underbart nog, jag hade velat se Amelia där nere också).

Speciellt tänker jag på detta återkommande mansbashande i media. Män kan tydligen bara göra fel. Antingen är män våldtäktsmän, eller så har de högre lön. Eller så röstar de på smygrasistiska nationalstatsromantiker. Eller så är de nördar.

Jag tänker på en kommentator i SVTs valvaka som sa att vi antagligen sett till att hålla SD ute ur parlamentet genom att få deras väljargrupp, unga män, att rösta på oss istället, och med en fråga hängande i luften - vad har de gemensamt ideologiskt. Inget alls. Vi är deras motsatser. Där de vill stänga in och arkivera kulturen, vill vi att den skall få blandas och flyta fritt. Där de vill övervaka och kontrollera, vill vi garantera folk frihet och privatliv. Att det skulle kunna vara helt olika grupper av 18-30 åriga män, det var tydligen inte så viktigt.

På 70-talet myntades begreppet "kvinnor kan", och kvinnorna bevisade att de kunde - arbeta, driva politik, forska och allt annat ute i samhället. Idag tror jag att vårt valresultat bevisat att män också kan - göra rätt, tänka på andra människor och deras väl och ve.

Å andra sidan, SVTs folk hade vist lite svårt att hålla tungan i politiskt korekt mun när de diskuterade motsvarande siffor för F! - deras huvudfråga är jämställdhet, och den skulle inte vara viktig för killar, och det var kanske en självklarhet, och så fick en av dem svårt att förklara sig. Så det hela kanske mer är ett bevis för SVTs inkompetens än någon allmängiltig tro på killars dåliga omdöme ute i samhället?

När detta är sagt, så finns det en poäng, en ganska skrämmande sådan, som SVTs journalister såvitt snuddade vid i diskussionen: Vad händer när personlig integritet och rätten till privatliv och t.ex. lagstiftning för att minska antalet våldtäkter / öka utredningsandelen kommer i konflikt, och gör det i en öppen debatt? Både F! och PP är på väg upp, och skiljelinjen mellan dessa å ena sidan, och de andra partierna å den andra verkar vara en åldersfråga. Så, rent hypotetiskt, tänk om det om 10, 15 år är mellan PP och F! som slaget står? Jag våndas för den dagen, för den debatten kan bli ytterst äcklig, speciellt om väljarskarorna har den könsfördelningen vi sett idag. Men förhoppningsvis är det rena skräckfantasier från en övertrött hjärna...