Riksdagspartierna skall försöka ragga väljare på nätet - för 60 miljoner kroner. Piratpartiet satsar inte en krona på nätet - men vet ni vad, vi har tusentals bloggar där, och facebook-konton, och chattar och websidor och twitter och youtube och till och med en egen bloggsyndikering/nyhetssite (http://live.piratpartiet.se), som vi skaffat alldeles gratis.

Eller rättare sagt, dem har vi, alla medlemmar skapat alldeles gratis. Toppstyrda odemokratiska organisationer köper lojalitet, vi bygger den! Välkommen till Internet! Välkommen till den nya världen de traditionella partierna vill lagstifta bort! Välkommen till friheten!

Vill du ha kvar den friheten? Rösta då på Piratpartiet i EU-valet i sommar!

Klara skriver om PP och grabbigheten igen. Men jag tror att hon bara slår huvudet halvt på spiken - resten träffar väggen direkt; PP är ganska grabbigt, det är helt korekt. Men att kalla den grabbigheten kampmaskulinitet är att förringa vårt urspung - PP startades av ett gäng nördar.

Vad skiljer då "nördmaskulinitet" från kampmaskulinitet? Klara skriver om kampmaskulinitet: "Där normen är att inte tänka efter, och där allt hela tiden handlar om att agera. Vår ideologi om att våga göra fel, att våga ta risker och gör gör gör" och "En maskulinitet där ... man får visa muskler, där det är bra att dissa motståndare, där att vara häftig är lika viktigt som att vara smart, för det viktigaste är att sätta skräck i motståndaren."

Men är vi så arga? Jag är inte arg. Ja, jag gör, bara gör, men av en helt annan orsak: Jag är nörd. Jag har alltid plockat sönder saker för att se hur de funkar, testat, meckat, försökt bygga själv, inklusive läst tjocka manualer bara för att testa om jag kunde bygga en sån där underlig manick. När jag sitter i en paneldebatt är jag inte arg - jag tycker bara det är skithäftigt o se om jag kan klara av att lära mig den här nya häftiga saken. Om jag kan lära mig ngt nytt. Lära sig simma genom att hoppa från finlandsbåten typ.

Den mentaliteten har också problem, man gör fel. Ibland behövs mer eftertänksamhet, det håller jag med om. Men den är inte alls lika negativ som en kampmentalitet, inte alls lika destruktiv. Och den är nog lättare att reformera - nördar gillar att lära sig nya saker, t.ex. hur man hanterar nya situationer. Jag vill lära mig hur jag kan göra mindre fel, hur jag kan vara mer eftertänksam, hur jag kan sammarbeta mer. Jag hoppas att vi har fler nördar än hatare och tävlare.

Så till vad vi kan göra rent praktiskt: Jag tror att vad vi behöver är ett faddersystem, en känsla av samhörighet. När jag började engagera mig fixade jag en fadder åt mig, genom att be en person om att bli det, fast i andra ord. Den faddern var Klara. Jag har enormt mycket att tacka dig för Klara, om du inte hade funnits där när jag slog huvudet i taket/väggen/golvet (beroende på vad som var upp och ner just då i mitt tumlande) hade jag aldrig varit med o organiserat en demonstration idag.

Vi har växt så fort att vi nog måste bootstrappa oss med ett tre-nivåers-system: Alla som var med före jul, får en person som kom med efter jul men före 10000-boomen, som fadder. Dessa är "farfarspirater"/"mormorspirater". Deras fadderbarn "piratpappor"/"piratmammor", som i sin tur får ett fadderbarn bland de efter 10000-boomen.. Dessa är "piratungar".

Jag tror att vi kan utväcklas väldigt bra organisatoriskt av en fadderordning, att det skulle kunna ta bort taggiga kanter i den där kampmaskuliniteten utan att det förstör för mycket av dess positiva egenskaper (att vi faktiskt får saker gjorda öht).

Nu börjar jag ha varit med i någorlunda många radioinslag och tidningsartiklar för att börja ha lite åsikter, eller i alla fall idéer om vad som är bra och mindre bra att göra. Jag tänkte försöka skriva ner dem, så att andra kan ha nytta av dem. Om inte annat så för att andra skall kunna rätta mig :)

Radio

Direktsänd radio är lättare, men känns svårare: I icke direktsänd radio kan de klippa bäst de vill i det du säger. Oftast så det blir så extremistiskt och dumt som det går. I direktsänd radio kan de inte klippa, men du har bråttom - oftast bara ett eller två stick om 3min. Det kan kännas jättestressande. Det är bra att ha skrivit ner punkter som du vill ta upp, gärna som mind-map, och i STORA BOKSTÄVER.

Det är lätt att börja svamla. Känner du att du svamlar, lämna över till programmledare/intervjuvaren, som får ta en ny fråga - du har inte tid att reda upp i det ändå. Ha ögonkontakt med programmledaren - hon/han är din vän och vet att klockan går. Prata igenom vad ni skall ta upp innan sticket så blir det lättare. Oftast har man runt 3min mellan sticken då de spelar ngn låt, då har ni tid o prata ihop er.

I icke direktsänd radio gäller det bara att inte säga något dumt. Men om du flummar ut o säger hm uhm, så kan du ta om, var inte rädd för att avbryta o säga "kan vi ta om det där", reportern har gott om tid, och vill gärna få korta rappa svar. Ibland kan de be dig ta om saker som du sagt bra men för lånbgt/krångligt. Jag brukar då oftast få svårt och lyckas ofta formulera mig sämre/ännu längre, men hjälp dem så gott du kan, de har ofta bara en fast längd på inslaget som de måste hålla.

Tidningar

En bra journalist ställer elaka frågor, men låter dig formulera om dig tills du är helt nöjd med hur du skall svara, kolla om det är en bra journalist först, så gott det nu går och anpassa dig efter det. Se till att få korrekturläsa hela artikeln, inte bara dina citat. Att du får det är en hint om att det är en bra journalist. Annars är tidningar ganska lika icke-direktsänd radio, fast du brukar aldrig få citatchecka radio :(

Sammantaget: Prata med journalisten om inslaget/artikeln - "metaprat", fråga hur den skall vara upplagd, vad vinklingen skall vara osv. Journalister har yreksstolthet som alla andra och berättar gärna, och det är väldigt bra info för att se till så du inte gör bort dig!

Följande är ett svar på Joakim Anderssons kommentar till Klaras inlägg om hur vi kan svara i stället på frågor som "inte rör vår politik". Jag har försökt att bygga vidare på våra grundläggande värderingar. Jag har inte lyckats svara på alla frågorna, där får gärna någon annan ta vid.

Naturligtvis är detta färgat av mina egna åsikter. Jag kan direkt erkänna att jag är socialliberal, så slipper vi nåra påhopp om just det :P Det är inte tänkt som några färdiga svar, utan som startskott på debatter på var och en av punkterna.

Inrikes säkerhetspolitik?

Får inte gå ut över enskilldas rätt till privatliv. Automatiserade system har hög felprocent, och bör inte litas på för så viktiga saker som säkerhet. Dvs måste bestå av traditionellt polisarbete med människor som tar besluten och värderar informationen.

Utrikes säkerhetspolitik?

Fredsbevarande insatser med svensk trupp?

Det är viktigt att information om hur arbetet genomförs kommer ut. Sverige bör däför uppmana sina soldater att rapportera missförhålloanden till media (tex wikileaks). Vi vill inte ha ett svenskt Abu Grahib.

Sverige bör vara ett föregångsland vad gäller mänskliga rättigheter, som t.ex. de rättigheter som en krigsgånge åtnjuter. Detta gäller även fångar till Sveriges sammarbetspartners.

Kärnkraft - ja eller nej?

Kräv att all information om "gömda kostnader", som miljökostnader vid brytning av uran, kostnad för slutförvaring etc. är offentliga.

Alternativa energikällor?

Patent stoppar idag många käppar i hjulen för nya forskningsprojekt. Mycket viktig information sitter inlåst som företagshemligheter i mer eller mindre misslyckade företag och kommer inte till allmän nytta. Vi måste göra det lättare att bygga vidare på existerande kunskap - stå på axlarna till giganter.

Miljöpolitik?

Forskningsrapporter bör inte låsas in i dyra forksningstidskrifter utan vara tillgängliga för alla på nätet så att alla kan ta del av dem, med länkade källor. Det skulle drastiskt öka vår gemensamma kunskap om miljön och hur den påverkas av olika beslut.

Om miljörörelsen drog nytta av de verktyg som finns på internet för kunskapsdelning och utveckling, skulle man snabbare kunna bygga upp kunskap om problem och lösningar och sprida denna.

Miljöinformation för olika produkter, t.ex. jämförelsetabeller för användning av äldre mer miljöovänliga produkter, jämfört med byte till nyare miljövänliga, inklusive tillverkningskostnaden för den nyare och återvinningskostnaden för den äldre, måste göras tillgängliga för allmänheten.

Åldringsvård?

Dagis?

Nato-medlemskap - ja eller nej?

EU-medlemskap?

EU måste demokratiseras och öppnas. EU har en odemokratisk beslutsprocess där ledamöter i t.ex. komissionen väljs av de olika ländernas regeringar, som väljs av deras riksdagar som i sin tur väljs av folket. Många nivåer av indirekt demokrati utvattnar folkets röst. Parlamentet, som är folkvalt har o många fall bara en rådgivande funktion. Parlamentarism och subsiiaritet ökar demokratin.

EU har en minst sagt undermålig offentlighetsprincip. Det måste bli lättare för medborgarna att ta del av information om förslag innan de beslutas om.

Immigrations- och emigrationspolitik?

Likhet inför lagen måste gälla även nya medborgare. Lagen får inte särskilja de som fått sitt medborgarskap senare i livet från de som fötts med det.

Icke-medborgare skall garanteras sina mänskliga rättigheter, speciellt rätten att kommunicera med andra, både medborgare och icke-medborgare, oavlyssnat.

Katastrofpolitik (hur gör en PP-regering vid en tsunami)?

Information måste spridas snabbt och öppet. Sammarbete om gemensamma protokoll för datautbyte mellan länder och en öppen/offentlig hantering av datat garanterar att informationen kommer dit den skall, även i ett katastroftillfälle.

Terrorism?

Terrorism har till stor del använts för som argument för att förstöra vårt fria och öppna samhälle. Terrorism bekämpas inte effektivt med övervakningssystem eller genom att montera ner vår rättsstat. Terrorism bekämpas bäst genom att angripa orsaken - (ekonomisk) desperation och/eller fundamentalistiska övertro.

Biståndspolitik?

Kunskap är makt, och kunskap ger möjligheter, möjligheter att ta sig ur fattigdom. Det är därför viktigt att vi bidrar med kunskapsöverförinjg till fattiga länder, inte bara mat till de akut hungrande. Det är viktigt att mottagarländerna på längre sikt blir oberoende av extern experthjälp.

Detta kan ske genom utbytesstudentprogram, eller på ett tidigare stadium med utsända experter som lär upp människor lokalt.

Det är också viktigt att prioritera arbetet för att göra befolkningen skriv- och läskunnig.

Vi bör också prioritera kommunikationsinfrastruktur vid exkonomiskt stöd - det har visats att t.ex. mobilnät har ökat företagandet och bidragit till en positiv ekonomisk utveckling även i väldigt fattiga/utsatta länder/regioner.

Ekonomisk politik?

Jämställdhetspolitik?

Likhet inför lagen är en mänsklig rättighet. Särbehandling, även positiv särbehandlig, är en form av indirekt olikhet inför lagen och altså oacceptabel.

Vår jämställdhetspolitik måste gå ut på att ge alla samma möjligheter, kunskap och information, så att de fritt kan ta välinformerade val om hur de vill leva sina liv, utan att låta fördommar eller önskemål om hur samhället "borde" se ut tvinga in människor i li8v de inte själva vill leva. Kunskap är makt.

Vidareutvecklad äktenskapspolitik (t ex polygama äktenskap)?

Infrastrukturpolitik (utöver bredband har vi järnvägar och vägar och flygrutter och allt annat)?

Biljetter skall inte vara kopplade till personupplysningar, och trafikföretagen skall bara få spara anonymiserad resmönsterinformation.

Biljetter bör i så stor mån som möjligt vara "elektroniska" (dvs kodnummer som t.ex. de som Swebuss använder) och anonyma (dvs inte som det system för papperslösa biljetter som SJ använder).

Tidtabellsinformation och biljettbokning borde öppnas för programatisk kontroll av tredje-part via standardiserade protokoll. Detta skulle öka konkurensen och göra det lättare att boka längre resor via t.ex. tåg, vilket skulle ha en positiv miljöeffekt. Detta borde även drivas internationellt, så att det blir möjligt att nårgorlunda lätt boka en tågbiljett stockholm-london t.ex. (det går spår hela vägen...).

Monopol och korporatism är alltid dåligt. Infrastruktur bör antingen vara konkurrensutsatt på rikigt där det är möjligt, eller om det är omöjligt, statlig. Statligt givna privata monopol, t.ex. genom upphandlingar av körsträckor för tåg, där bara ett bolag kör en viss sträcka, har inte lätt till sänkta biljettpriser.

Socialpolitik (försörjningsstöd, A-kassa etc etc)?

Arbetsmarknadspolitik (alla kan inte bli IT-konsulter)?

Kriminalpolitik (vad gör vi med våra mördare egentligen)?

Det är viktigt att alla får en rättvis rättegång och att all myndighetsutövning görs av staten, inte enskillda aktörer med egna agendor.

Oskylldig tills motsattsen är bevisad står det i grundlagen. Detta måste följas. Alltid.

Grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter måste gälla även dömda bråttslingar. Det betyder att vi t.ex. inte skall stänga av folk från Internet om det inte finns en direkt risk att de begår vidare brått med hjälp av nätet annars.

Ett av målen med fängelse är att se till att bråttslingen inte återfaller i brått, även efter straffet har sonats. Det är därför viktigt att ge bråttslingen verktyg för att hantera ett båttsfritt liv efter avtjänat straff. Kunskap och förståelse är nyckeln till detta. Det är därför viktigt att bråttslingar även i fortsättningen får möjlighet att studera inifrån fängelset och uppmuntras till detta.

Nu ska jag varna för en fördom ;) Men allt ovan kan inte lösas med .php-protokoll :P

Inget kan lösas med php-script. PHP suger :P

Så hur vill PP göra där?

I PHP-scripten? Inte? :P

Nu är jag där igen, och springer efter Klaras blogg. I förra veckan skrev hon om hur PP uppfattas av omvärlden som likriktade, nördiga, fotbollslagsakriga och socialt inkompetenta. Huvudet på spiken! I Lördags skrev Expressens Isobel Hadley-Kamptz på ledarplatts en artikel om varför hon valt att lägga sin röst på PP. I den artikeln skriver hon dock bland annat att "Piratpartiet å sin sida driver onekligen frågorna om medborgerliga rättigheter, men har en pajas till partiledare och ofta en ton i sin kommunikation av teknologoverallig nollningsmaskulinitet.".

När jag läste Klaras blogg viste jag att den var rätt. Det var så uppenbart. Men också så otroligt sorgligt. Först blev jag ledsen för hennes exempel med skvallerkedja, för jag vet hur det känns att känna på sig att folk pratar om en, men inte kunna sätta finger på det, inte veta. Sen ignorerade jag det, det var bara ett dumt exempelsom störde det viktiga i inlägget. Sen blev jag ledsen igen, och den ledsnaden bekräftades, förstärktes av Isobels kommentar.

För några veckor sedan skrev Klara om PPs grabbighet och "Kampmaskulinitet". Jag kommenterade att vi inte alls är såna, vi är inte tävlingsmachopojkar. Vi pojkar (typ 80% av partiets medlemmar) är pojkar, det kan vi knapast ändra på, men vi är inte macho, de flesta av oss är nördar. Det tror jag för resten en stor andel av flickorna är också. Och nu bekräftade Isobel den synen.

Under 70-talet arbetade feministerna hårt för att få bort gamla destruktiva mansideal. De verkar ha lyckats. Men fram tills nu har det arbetet efterlämnat ett hål av mansrollsavsaknad. Jag tror att PP, som en rent slumpmässig beffekt råkat förstärka och populärisera en positiv roll som män kan ta; nördrollen. Vi har råkat fylla tomrummet.

Nörden tävlar inte. Nörden är inte macho. Nörden undersöker, försöker och lär sig. Nörden leker. Nörden kan vara skränig och högljydd. Men nörden skriker inte argt åt andra, är inte hotfull. Nörden ger glada hejjarop.

Därför blir jag ledsen. För att något positivt ses som något negativt. För att jag ärligt undrar, om det finns någon (köns)roll en man kan ta, som inte automatiskt ses som negativ och destruktiv. Precis som många kvinnor undrat, om det finns någon roll de kan ta som inte gör att de räknas som offer.

Så här på valnatten, när valvakorna är över och jag sitter hemma fram, för datorn, börjar jag reflektera över saker som sagts, inte bara själva resultatet, som ju är underbart (om än inte underbart nog, jag hade velat se Amelia där nere också).

Speciellt tänker jag på detta återkommande mansbashande i media. Män kan tydligen bara göra fel. Antingen är män våldtäktsmän, eller så har de högre lön. Eller så röstar de på smygrasistiska nationalstatsromantiker. Eller så är de nördar.

Jag tänker på en kommentator i SVTs valvaka som sa att vi antagligen sett till att hålla SD ute ur parlamentet genom att få deras väljargrupp, unga män, att rösta på oss istället, och med en fråga hängande i luften - vad har de gemensamt ideologiskt. Inget alls. Vi är deras motsatser. Där de vill stänga in och arkivera kulturen, vill vi att den skall få blandas och flyta fritt. Där de vill övervaka och kontrollera, vill vi garantera folk frihet och privatliv. Att det skulle kunna vara helt olika grupper av 18-30 åriga män, det var tydligen inte så viktigt.

På 70-talet myntades begreppet "kvinnor kan", och kvinnorna bevisade att de kunde - arbeta, driva politik, forska och allt annat ute i samhället. Idag tror jag att vårt valresultat bevisat att män också kan - göra rätt, tänka på andra människor och deras väl och ve.

Å andra sidan, SVTs folk hade vist lite svårt att hålla tungan i politiskt korekt mun när de diskuterade motsvarande siffor för F! - deras huvudfråga är jämställdhet, och den skulle inte vara viktig för killar, och det var kanske en självklarhet, och så fick en av dem svårt att förklara sig. Så det hela kanske mer är ett bevis för SVTs inkompetens än någon allmängiltig tro på killars dåliga omdöme ute i samhället?

När detta är sagt, så finns det en poäng, en ganska skrämmande sådan, som SVTs journalister såvitt snuddade vid i diskussionen: Vad händer när personlig integritet och rätten till privatliv och t.ex. lagstiftning för att minska antalet våldtäkter / öka utredningsandelen kommer i konflikt, och gör det i en öppen debatt? Både F! och PP är på väg upp, och skiljelinjen mellan dessa å ena sidan, och de andra partierna å den andra verkar vara en åldersfråga. Så, rent hypotetiskt, tänk om det om 10, 15 år är mellan PP och F! som slaget står? Jag våndas för den dagen, för den debatten kan bli ytterst äcklig, speciellt om väljarskarorna har den könsfördelningen vi sett idag. Men förhoppningsvis är det rena skräckfantasier från en övertrött hjärna...

Rubriken "Format most suitable for editing" är ett citat från GPL, den vanligaste licensen för fri programmvara. Licensen kräver att verk som distribueras och vidaredistribueras, i original- eller ändrad form, åtföljs av en kopia av samma verk, i den form som är mest användbar för att ändra (tänk PDFer jämfört med original-word/openoffice-texten). Poängen är att inte bara tillåta utan även praktiskt möjliggöra ett gemensamt/nätverksskapande.

I vårt partiprogram står det att vi skall arbeta emot DRM. DRM är fel därför att det hindrar folk från att vidarebearbeta verk, i paktikn. I teorin kan man ju alltid ställa en filmkamera framför skärmen. Men kvalitén blir lidande. Det analoga formatet är inte det format som är bäst lämpat för att göra ändringar. För att kulturen skall byggas vidare, spridas, utvecklas, skapas och återskaps, behöver vi tillgång till de i format som är ändringsbara. Men vi drar inte resonemanget till sin spets i partiprogrammet, vi drar inte alla slutsatser av grundantagandet.

Kulturen utvecklas bäst om alla har tillgång till kulturen i det format som är bäst lämpat för att göra ändringar.

Det här är även ett problem internt, i praktiken.

Jag är ansvarig för PPs arbete i Norge (Valkampnj bland Oslo-svenskar t.ex.); När valrörelsen drog igång, behövde vi lite flyers att dela ut till svenskar bosatta i Norge. I wikin, på forumet och på slumpvisa ställen på webben finns det massor med bra flyers, afischer och annat material, och vi hade från början bara täkt använda det rakt av med en liten men nödvändig ändring: Vi behövde lägga till adresser och öppetider fr ambassaden och konsulaten så att fol faktiskt skulle veta hur de skulle rösta.

Flera medlemmar letade i wikin, i forumen, frågade folk på chatten, till och med googlade. Det enda vihittde var PDFer. Väldigt fina PDFer. Men bara PDFer. Inga SVG-filer, inga Scribus-filer. Inte ens några Illustrator-filer. Det slutade med att vi gjorde vårt eget material.

Det är ett hot mot den konstnärliga integriteten, men också ett löfte om att ens verk kan bli större än man själv... Inom fri programmvara är det bara så det fungerar, och se vart fri programmvara tagit mänkligheten den senaste tiden...

Sharing is caring. Source is a resource.

I mitt inlägg Killar kan också (rösta vettigt) förra veckan skrev jag om en möjlig skräckvision där argumentationen blir våldtäkter mot övervakning. Som andra redan kommenterat så gick det fortare än jag någonsin kunnat ana - Centerkvinnornas ledare pådyvlar alla unga män ansvar för alla våldtäkter som sker. Som tur är ver kar proteststormen mot den argumentationen ha blivit behövligt stor. Kanske slipper vi en sån debatt ändå? Kanske inser de flesta hur otroligt lågt och rent av ont det är att argumentera så?

I sitt blogginlägg Förädla Piratpartiet – om teknikerkulturen skriver Klara om PPs "teknikerkultur", hur vi ser lösningar, samband, data, algoritmer, empiriska exempel och bevis före människor. Detta sätts i någon sorts motsatts till hur samhället i övrigt fungerar. Jag ser en klar paralell, eller snarare hur detta är en fortsättning av, min och Klaras tidigare inlägg om kampmaskulinitet.

Jag tror att en del av varför PP är så nördiga är för att nördar traditionellt inte släppts fram, de är människor som inte räknats. De ser PP inte bara som ett sätt att reformera copyright, patent o rätten till privatliv, utan som ett sätt för dem, en grupp som syns väldigt lite men som vårt samhälle är helt beroende av, att synas. Nördarna. De som jobbar hela natten för att få upp servern. Utan ens ett tack. Jag tror de känner lite så. De gör samma otacksamma jobb som sjuksystrar, men syns ännu mindre. Jag tror de vill visa att så här tänker vi, så här fungerar vår värld, nu måste ni som bara lyssnar på varandra lyssna på oss också. Hur rätt de har vet jag inte, men jag tror de känner så, och den känslan är viktig.

Det gör att argumentet om att bry sig mer om människor än om algoritmer, nästan blir att bry sig mindre om människor, i alla fall om den här gruppen människor, som upplever att få bryr sig om dem...

PP har inte råd att vara ett rent nördparti och skrämma bort "vanligt folk". Men varför skall vi överge Nördarna? Det vore lika lite poäng med som att överge Bloggarna (andra halvan av PPs medlemmar :). Vårt interna arbete drivs frammåt av nördiga resonemang och vilda diskussioner länkade genom hundratals bloggar. Utan endera stannar PP. PP har inte råd att vara ett icke-nördparti.

Egentligen tror jag att det bara är att lära sig att ibland går saker över ens huvud. Det är det man har experter till. Bara se på politikernas okunskap om FRA-lagen. Det är av samma orsak. Det är faktiskt, på ett sätt bra - man måste klara att delegera detaljerna till andra som kan en fråga. Till exempel exakt hur röster skall räknas, som systemet för att fördela plattser i riksdagen som är ganska komplicerat - jag erkänner villigt att jag inte förstår det fullt ut...

I inlägget om teknikerkulturen fortsättning skriver Klara om hur det gick till när det beslutades om val av system för framtagning av riksdagslistorna. Hon beskriver hur några kunniga matematiker i snab takt presenterade ett system som både i sig själv och i sin presentation, gick över huvudet på många av styrelsemedlemmarna.

En sak ska du vara stolt över Klara - att du erkänner att det gick dig över huvudet, det vågar nämligen inte många. Som du också skrev.

Naturligtvis borde det ha gjorts annorlunda. Inte nödvändigtvis genom att välja en enklare framtagningsmodell, eller ignorera de matematikkunniga.

Däremot borde man utsett en grupp bestående av folk som studerat röstmetoder/med matematisk bakgrund som fått evaluera olika metoder, presenterat dessa och dess för o nackdelar för styrelsen som sedan valt en. Då kunde även helt andra metoder, som valberedning, hanterats genom en eller flera andra grupper med annan bakgrundskunskap, tex erfarenhet från andra föreningar och demokratiska processer arbetat med dessa metoder och presenterat dem för styrelsen samtidigt.

Detta är något vi måste klara i Riksdagen - att delegera utvärdering och kartläggning till tjänstemän och experter, utan att delegera besluten i sig till dem.

Richard M Stallman, ledare för The Free Software Foundation har skrivit en artikel om Piratpoartiets politik där han kritiserar oss för att slå undan benen för fri programmvara och faktiskt göra det svårare att garantera människor fri kunskap, en av de saker vi slåss för.

I artikeln beskriver RMS hur en förkortad copyright ger till resultat att skyddet för fri programmvara liksom för ofri minskar. När fri programmvara faller ur copyright gör även dess källkod det (källkod är en version av programmet som är mest lämpad för att göra ändringar, tänk "word-dokument" som källkod, pappersutskrift som själva programmet), eftersom den publiceras tillsammans med programmet. För ofri programmvara sker dätremot inget liknande, källkoden är och förblir en företagshemlighet. Detta förvrider konkurensen till den ofria programmvarans fördel - utgivare av nya ofria program akn kopiera bitar av gamla fria program, men inte tvärt om.

Efter att artikeln blev publicerad har väldigt lite hörts om den från oss, vare sig inom partiet eller officiellt utåt. Vi som annars är ganska bra på att bemöta kritik utifrån har varit skrämmande tysta. Kanske är det för att det är ett känsligt ämne, eller för att det är förvirrande att bli kritiserad av någon som faktiskt "är på vår sida". Men artikeln behöver bemötas. Samma kritik har framförts internt på vårt forum många gånger, men har av någon anledning varje gång "fallit mellan stolarna". Bara det att samma kritik funnits internt borde vara nog för att bemöta den officiellt.

I sin artikel föreslår RMS två olika lösningar. En av dessa tror jag är praktiskt genomförbar, och faktiskt utan allt för stora politiska problem. Den handlar om att tvinga alla utgivare av programmvara att skicka in en kopia av källkoden till kungliga biblioteket, som sedan skulle publicera denna när programmet faller ur copyriggt.

Jag tror att det inte skulle vara svårt att genomföra politiskt av två orsaker: För det första därför att det inte strider mot några internationella avtal som Sverige skrivit på, som ju faktiskt vårt förslag till ändring av upphovsrätten i sig själv gör. För det andra därför att en liknande plikt redan finns med det pliktexemplar som utgivare av böcker måste skicka in.

Rent ekonomiskt borde det inte heller vara ett problem: Systemet skulle kunna vara i hög grad automatiserat och online, och disk är billigt. Så jämfört med kostnaden för lagring av alla pliktexemplar av böcker, är detta en liten utgift för staten.

Men vi är inte ett parti för fri programmvara. Vi är ett parti för fri kunskap och delad kultur. Programmnvara är bara en typ av kunskap och kultur (ja, den är faktiskt både och). Vårt svar borde därför bli en mer allmängiltig lösning: Att all utgivning av verk i en annan form än den som använts för att skapa verket, måste följas antingen av publicering av den form som använts för att skapa verket, eller av inlämning av ett pliktexemplar av den formen.

En avslutande fråga är om vi kan vinna något opinionsmässigt på detta? Svaret är nog att de flesta inom fri-programmvara-miljön i Sverige redan är "frälsta", och frågan är nog tyvärr för smal för "vanligt folk". Men jag tror att vi har mycket att vinna internationellt. Att ge Pirate Party International en PR skjuts frammåt är inte negativt. Målet är att RMS i en ny artikel uttrycker sitt stöd för piratrörelsen.

Tack KoFish för att du lyssnade och kommenterade mitt flummande på chatt som till slut blev den här artikeln.

Min vana trogen så leker jag bloggsvans på kännda, duktiga bloggare (bästa sättet att bli duktig är att lära av de duktiga, och bästa sättet att göra det är att kritisera deras ståndpunkter :). Denna gång är det Johanna Nylander som skall råka ut för mitt tangentbord.

I sin text Fyra politiska nätprinciper formulerar Johanna fyra grundprinciper för ett fritt internet, fyra grundprinciper för en internetpolitik i Europa, och förklarar varför en sådan politik behövs, varför internet (eller snarare leverantörerna) över huvud taget behöver "regleras".

Jag ser hennes poäng, men tror att de fyra principerna för lätt kan missförstås. Jag kanske är petig, men så är jag tekniker också. Jag är inte säker på att jag förstått henne rätt, så jag försökte formulera om dem på ett mer stringent sätt, ta bort det som kunde missförstås och sådant som är uppenbara resultat av andra principer. Det jag insåg då, var att det är jättesvårt att formulera en bra uppsättning grundprinciper som inte kan misstolkas till att betyda något riktigt riktigt opraktiskt eller dumt eller rent av direkt motverkande det vi vill uppnå. All kudos till henne för att gon ändå försökt. Så här kommer mitt försök. Något nyare, något bättre. Iteration 2.

1. Rätten för två människor/datorer kopplade till nätet att kommunicera med varandra ostört och utan begränsningar, utan speciellt tillstånd från nätleverantörerna, efter att båda köpt internettillgång (från samma eller olika leverantörer).
2. Krav på öppna standardiserade format för allt som publiceras offentligt på nätet.
3. Rätten att på sin egen dator publicera vad man vill med samma rättigheter och skylldigheter som för tryckta skrifter.
4. Rätten att på andras datorer publicera vad man vill som ovan endast begränsat av godtycket till den som äger datorn.
5. Rätten att kunna duplicera information, länkar, filer och innehåll för att sprida vidare/publicera enligt ovan.

Den viktigaste regeln är den första. Det den egentligen säger är att transportörer av data inte får bry sig om datat som transporteras, eller till vem det skall transporteras. Detta är nätneutralitet.

Jag och Marie Axelsson har båda bestämt oss för att kandidera till Riksdagslistan. Vågorna har gått höga kring hur den processen ska gått till, och speciellt att vi ställs pirat mot pirat, vän mot vän. Därför har vi valt att gå ut med detta tillsammans.

Vi tycker det är viktigt att inte driva personkampanj, utan att sammarbeta för Piratpartiet till Riksdagen. Vi är inte konkurenter. Det viktiga är inte ifall du eller jag kommer in, det viktiga är att vi tillsammans som ett parti kommer in. Tillsammans ska vi lyckas förändra Sveriges informationspolitik och bevara medborgarnas rätt till privatliv. För att sätta fokus på sammarbete har vi skapat en facebookgrupp för alla Pirater som vill kandiderar tillsammans och inte konkurera mot varandra.

Vi har för avsikt att utföra en valturné tillsammans med några andra pirater och kandidater med piratskepp längs Sveriges kust. Idén är att ni ska kunna följa seglatsen via nätet och se vad vi gör och var vi befinner oss. Mer information om båten finns på vår kampanjsida.

Under valkampanjen kommer vi fokusera på öppenhet, understödjande av kunskapssamhället och reformation av upphovsrätten. Vi kommer diskutera öppna format/standarder på myndigheters websiter och i dokument som skickas till medborgarna, tillgång på myndigheters data, till exempel kartdata och forskningsresultat och hur en allt starkare upphovhovsrätt påverkar kulturen och kulturutbytet.

Vår gemensamma kampanjsida hittar ni här

För en tid sedan skrev Richard Stallman, grundare av The Free Software Foundation, och därmed i princip initiativtagaren och inspiratören till den ö av fri kultur som finns idag, en artikel med titeln How the Swedish Pirate Party Platform Backfires on Free Software. Den handlar om hur, ironiskt nog, våran ambition om att göra all kultur friare genom att begränsa upphovsrätten, kan begränsa mängden fri kultur.

I det här blogginlägget försöker jag svara på Stallmans kritik och väcka en debatt inom partiet runt hur vi bör hantera fri programmvara och fri kultur genom att ge ett förslag på möjliga lagändringar och en motivering för varför det skulle vara genomförbart. Det är en fristående fortsättning på mitt inlägg Proprietär kod och digital glömska.

Stallmans argument är i korthet att för verk som publiceras i en annan form än den som är enklast att ändra (tänk worddokument versus pdf-dokument eller utskriven text), så innebär en kortare upphovsrättstid att färre verk kommer vara tillgängliga i den ändringsbara formen, och därmed förstöra remixkulturen som idag finns runt sådana verk och som använder sig av olika typer av fria licenser, t.ex. Creative Commons eller GNU General Public License. Detta eftersom utgivare av ofria verk efter upphovsrättens utlöpsdato kan kopiera bitar av den ändringsbara versionen av de fria verken, men inte tvärt om.

Stallman föreslår två olika lösningar, den ena (och i mitt tycke enda realistiska) är en sorts escrow-lösning. Nu har många jag pratat med avfärdat den lösningen som ogenomförbar, men faktum är att vi redan har en mycket liknande lösning för vissa typer av verk, nämligen Lag (1993:1392) om pliktexemplar av dokument. Denna skulle ganska lätt kunna utökas att även gälla den ändringsbara formen av sådana dokument jag nämnt ovan. Intressantare är dock att när det att ändra upphovsrättstiden kräver att vi bryter internationella avtal (Bern-konventionen till exempel), så finns det (vad jag vet) inga internationella avtal som skulle hindra oss från att införa något sådant här.

En sådan ändring skulle faktiskt vara intressant även utan kortare skyddstid för upphovsrättsskyddade verk; idag finns det redan många datorspel från datorernas barndom som inte längre går att spela - plattformen de kunde köras på finns inte längre, och vare sig dokumentationen till hur den fungerande internt, eller källkoden till spelet finns kvar, vilket gör det omöjligt att rekonstruera en miljö i vilken spelet kan köras. En stor mängd kultur går härvid förlorad. En sådan här plikt skulle kunna hindra att dagens spel och program går samma öde tillmötes.

Jag har skrivit ett förslag till lagändring. Jag är inte jurist, och det här förslaget skall knappast ses som slutgiltigt (det har säkert kryphål stora nog att köra godståg genom - på tvären), men det visar hur små ändringar som faktiskt måste till. Lag (1993:1392) om pliktexemplar av dokument 5 §, Dokument som skall lämnas ändras att lyda

Av skrift som avses i Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 1 kap. Upphovsrättens föremål och innehåll, § 1 och som har framställts och utgivits här i landet skall sju pliktexemplar lämnas, om annat inte följer av 7, 8 eller 9 §.

Därtill fogas en § 4a med följande lydelse:

I denna lag förstås med källversion av ett verk den form av ett verk som är att föredra för att göra förändringar av verket. För verk som inte skapats genom en process som innefattat olika former, är detta den publicerade formen. För andra verk avser källversionen alla de delverk och processer som använts för att uppnå den slutgilitiga formen.

Därtill fogas en § 32a med följande lydelse:

För pliktexemplar som skall lämnas enligt föreskrifterna i denna lag skall även källversionen lämnas som pliktexemplar i samma antal kopior som det huvudsakliga pliktexemplaret

Jag kandiderar till riksdagslistan tillsammans med Marie Axelsson och det här inlägget har också postats på min och Maries gemensamma kandideringsblogg.

Detta är inte en dag för tidigt! Djungeln av mer eller mindre hemliga Skype-kanaler har länge varit ett stort demokratiproblem internt. Nu har Klara, Anna och Emma skrivit ett diskussionsunderlag om detta! Tack!

Skype är för övrigt ett stängt protokoll, som kräver att man installerar icke-fri programmvara från en specifik leverantör, vilket rimmar illa med målen om öppenhet och kunskap i vår politik.

Jag har dock några invändningar:

Diskussion sker inte enligt samma mönster i en chattkanal som i ett forum, och vissa saker är helt enkelt svårare att kommunicera i det ena eller andra mediet. Naturligtvis kan riktiga beslut om tex ekonomi alltid tas i forumet, men diskussionen som leder fram dit kan i alla fall i början behöva tas på en chatt helt enkelt för att den är för flummig och oprecis och snabba svar krävs för att väcka parternas kreativitet.

Huvudproblemet med skype är dock inte att det är chatt, utan att det är stängda forum som man måste bli inbjuden till. Jag föreslår därför att alla kanaler flyttas till vår IRC-server i stället, så att vem som helst kan gå in och lyssna och diskutera.

Utöver detta så finns det vissa saker som måste vara hemliga. Web- och driftskanalerna är de mest uppenbara - lösenord och tekniskt känslig info skall inte diskuteras öppet. Men dessa är undantag.